Alltså, one supportade inte att visa hela inlägg i externa readers och det är ju värdelöst, så jag har flyttat bloggen till wordpress istället.
Välkommen! Skallebank.wordpress.com
Den började bra.
Jag älskar mitt jobb. Faktiskt. Jag tycker det är jättekul. Okej, så jag har bara jobbat en månad, men det känns så rätt! Det passar mig perfekt.
Men, självklart, framåt lunch kom den där jävla helvetes skitmigränen krypandes igen, och jag sög i mig en maxalt innan lunch. Ja, den sista jag hade.
Efter jobbet var planen att åka och fixa mer. Döm om min förvåning - och skräck - när apotekstanten säger att jag inte har någon MAxalt kvar på mina recept!!! Fy. Bara vetskapen om att inte ha mitt favoritknark tillgängligt ger mig migränkänningar. Det är värsta stressen.
Jo, nog finns det annat att tillgå, och jag har letat igenom hela huset efter nån liten bortglömd tablett, men nej. Hittar inte nånstans.
Så, imorgon blir det till att ringa doktorn och be om mer. Det här går ju inte. Får jag ont imorgon (bajsar björnarna i skogen liksom?) så kommer jag ju att få ta Imigran. TROR att det finns något litet stolpiller eller så... det vore ju mycket bättre än sprutan. Sprutorna is the shit, men bara om man verkligen inte står ut mer....
Nåja. Jag överlever. Jag har ju överlevt tidigare utan medicin alls.
Fortfarande inga provsvar... var är de????
Dagens skörd: 1 Maxalt 10mg
Jag ägnar mig åt avgiftning idag.
Jag vaknade redan kl 5 med migrän, men jag bestämde mig för att inte ta nån tablett. Jag har legat hela dagen, men inte tagit några starka piller. Voltaren och ipren räknas inte. ;)
Huvudvärken går att lida sig igenom. Det är mest migränen i hela kroppen som är jobbig, men faktiskt, nu när huvudvärken nästan är borta, så står jag även ut med det andra.
Men, jag gör inte många knop idag.
Igår däremot så vaknade vi innan sju, och två små pigga ungar hoppade ur sina sängar och började leka. Brorsdottern och sonen lekte och jag och maken var dödströtta.
Lagade lunch och blev av med extrabarnet och sen iväg på kalas i Vallentuna. Kände efter nån timme där att det började smyga sig på en liten migrän, så vi for hem och jag slapp ta tablett då också. Skönt. Jag vill spara på tabletterna tills det VERKLIGEN behövs.
Dagens skörd: 1 ipren 400mg, 2 voltaren 25 mg
Gårdagens skörd: 1 ipren 400 mg
Vi började dagen lite soft. Sonen och jag och lite tv. Lite dator. Lite frukost. Jag åt ägg och bacon till frukost. Det gjorde ingen skillnad med fett till frukost. Jag fick likväl migrän efter nån timme. Så, jag vågade inte chansa idag, utan petade i mig en tablett Maxalt redan vid 9-tiden. Vi hade för mycket att göra idag helt enkelt.
Först dök föräldrarna upp och fikade lite med goooda bullar. PApper skrevs på, och sen blev det dags för BVC för att klara av 4-årskontrollen. Första uppkörningen klarade han inte, sonen. Eller snarare, han fegade ur. Han bara vägrade umgås med BVC-tanten. Jag förstår honom. Han minns väl fortfarande med fasa hur hon kallade honom för Simon hela 3-årskontrollen....
Men idag gick det bättre. Så, nu har vi klarat av det också. Ett helt år till nästa besiktning.
Efteråt blev det en livsnödvändig lunch på Gyllene Måsen. Ingen skoj mat alls, men det är som det är med det. Sen vidare för att fixa pass. Sååå skönt att ha klarat av det. Fem minuter tog det... helt otroligt snabba de där passfixarna. Hämtklart i nästa vecka.
Sen köpte vi en present till morgondagens kalas, och sen till Papprika för lite scrapshopping.
Sen hem för nån timmes vila och sen hämta kusinen och hem igen för att laga mat.
Nu är vi alla mätta och belåtna.
Men ni förstår ju, med den där dagen tar man inga risker. Känner man en migrän på gång, så tar man sin tablett.
Dagens skörd: 1 Maxalt 10mg
Den kom smygande lagom till lunch. Men, jag väntade med att ta en tablett till efter lunch. JAg hoppades väl nånstans att jag skulle slippa. Man tror att jag lärt mig - jag slipper aldrig.
Det konstiga är att huxflux en dag har jag inte migrän och så kan ajg vara helt bra i ett par veckor. Det är så skönt. Man uppskattar den där första migränfria dagen så extremt mycket mer än de andra. Det är så skönt. Det bästa tycker jag är att hjärnan liksom hänger med.
Fortfarande inga provresultat... jag börjar bli irriterad.
Ikväll är det föräldramöte med dotterns innebandylag. Jag är lagledare. Behöver jag säga att jag tänker avsäga mig det uppdraget? Jag bara orkar inte. Jag orkar ju knappt med det jag måste, så jag ser inte riktigt hur jag tänkte när jag erbjöd mig att vara lagledare. Något slags fåfängt försök att engagera mig mer i min dotter. Allt som behövdes för att få umgås mer med henne var ju ett Wii! :D
Dagens skörd: 1 Maxalt 10 mg
Ja, jag tänkte, att jag skulle blogga om min skalle.
Och vad kan väl vara bättre än en dag med migrän. Efter två Maxalt är jag måttligt road av omvärlden, men sedan själva huvudvärken försvunnit och bara migränen är kvar i kroppen så är datorn allt jag orkar med. Tur att dottern är hos sin far ikväll.
Så, vem är jag? Jo, Karolina heter jag och jag har haft migrän länge. Den första gång som vi kan minnas, så var jag 7 år tror jag, och vi var i Österrike. Vi skulle åka på en dagstur till Italien nästa dag, men jag kräktes som en hel magsjukeavdelning och fick inte följa med. Mamma stannade kvar på hotellet med mig. Fast jag mådde ju jättebra den dagen som utflykten var. Jag minns hur surt det var, att pappa och brorsan fick åka, men inte jag. Jag var ju frisk nu!!!
Det är så mina migränanfall såg ut då. När något annorlunda skedde fick jag ont i huvudet, fick ont, ont, ondare, ondast och så kräktes jag.
När kräkandet var över var även huvudvärken borta. Det var så skönt. Jag minns när jag liksom blev äldre, hur SKÖNT det var att liksom få kräkas. För jag visste ju att nu, nu skulle jag bli bra. Nu skulle jag må bättre.
Okej, så jag fick migrän som liten. Den kom ofta när jag skulle sova över hos folk. Som sagt, när något ovanligt hände. När jag inte var i min lilla trygga säng och så.
Nu är jag vuxen. JAg blir 36 om en månad. Jag har för bara ett par år sedan erkänt att detta är ett handikapp. Något jag måste rätta in mitt liv efter. Inte något som tänker rätta in sig efter mitt liv. Det är en jobbig insikt, men samtidigt en ganska skön sak att förstå. Istället för att ständigt bli besviken över att saker inte blir som man tänkt sig.
Så, då är frågan. Har jag inte fått någon hjälp? Jo, eller nej. Det har jag väl inte. För jag har ju fortfarande sjukt mycket ont. I genomsnitt har jag nog migrän 15-20 dagar varje månad. Men nu har jag slutat dalta med ipren och sånt fjant. Jag går rakt på de starka grejerna. Maxalt, Imigran (i spruta eller på annat sätt). Zomig blir jag konstig av och detsamma gäller Pronaxen. Jag får skitont i skallen dagen efter pronaxen. Kinda defeats the purpose om du frågar mig.
Jag har fått remiss till neurologen, som kallade mig efter ett halvår, ville ha en huvudvärksdagbok (kunde de inte sagt det INNAN jag kom dit???) och så skulle jag komma tillbaka igen. Kom tillbaka ett halvår senare eller så, med dagbok i hand, men den var inte så representativ då mycket ovanliga saker hänt. Dessutom hade ju jag, mitt pucko, inte fört in alla ipren och alvedon och vad vi nu har för skojiga mespiller, och det var ju inte bra. Men på de månader som jag hade redovisat maxalt och liknande, så hade jag i genomsnitt tagit 18 tabletter per månad. Det var visst lite mycket tyckte läkaren.
Så, jag skulle få komma tillbaka igen. Efter sommaren. Fick en remiss för att kolla muskler i armen som gör ont också.
Ja, nu är det alltså februari, och ja... i min värld är vi nu en bra bit förbi sommaren... det har ju t.o.m. hunnit bli INNAN sommaren igen.
Jag kan väl säga att jag inte riktigt tror att jag får komma dit igen. Att jag helt enkelt blivit bortglömd och att jag inte tror att de kan hjälpa mig så värst ändå. Jag får nog ta mitt huvud under armen och hitta på något annat skoj.
Nåväl denna blog är i alla fall en start på min dokumentation av huvudets eget liv. Det där livet som skallen lever utan mitt medgivande.
På återseende snart, när min skalle har migrän igen. Om jag får sia, så är det inte så långt tills vi ses igen.......
Dagens skörd: 2 maxalt 10 mg
